Vad hade vikingatida skandinaver tyckt om vår tids pedagogik och skolor?
Det vet vi såklart inte. Trender inom pedagogiska grepp, verktyg och teorier har kommit och gått. Vissa hade upplevts som svårbegripliga av de vikingatida skandinaverna, medan andra hade varit mer relaterbara. Diskussionen om Individuella anpassningar och om ny teknisk utrustning hade nog vikingarna känt igen, men istället för förslag om att börja använda paddor i klassrummen kunde det kanske handlat om att testa nya navigationsmetoder. 

Fanns det skolor på vikingatiden?
Den moderna definitionen av skola fanns troligtvis inte – däremot bedrevs undervisning i andra former. Kunskap om hur man gjorde saker och varför, var enormt viktig för överlevnad under vikingatiden. Kommande generation skulle rustas för att ta över efter den rådande generationen. 

Pedagogik var och är ett medel för att lära ut på ett effektivt sätt. Genom att förmedla vikten av kunskap samt att vara engagerad i processen att föra den vidare, verkar detta ha varit något som vikingatida pedagoger lyckades med. Lärlingar lärde sig hantverk av mästare. Husmödrar lärde sina döttrar att hushålla och ta hand om gården. För större frågor om känslor, lidanden och livet efter döden fanns det berättelser och sagor att rådfråga. De så kallade eddadikterna är bland de viktigaste källorna vi har om fornnordisk tro och kultur. De berättades muntligt under en lång tid och skrevs sedan ned strax efter vikingatiden, i syfte att bevara kunskapen om dem.  

Vad har forntidens och dagens pedagoger gemensamt?
Genom samtliga tidsperioder har pedagoger och kunskap beskrivits som fundamentala för att driva kultur och samhälle framåt. Precis som grekiska filosofer och karismatiska forskare på fina universitet hade vikingatida skalder, isländska sagor och berättelser som syfte att undervisa och få människor att öppna ögonen för nya idéer.

Pedagogen tycks alltid ha haft en stark tilltro till sin egen kunskap och till dess aktualitet. Oavsett om den förmedlats genom läroböcker, ett lärlingssystem eller muntlig tradition och sagor, verkar ett brinnande engagemang ha varit starkt bidragande när kunskapen har gått i arv till eleverna. Var det inte lärarna som var sig själva i sin undervisning, hade engagemang och glöd, som man själv helst lyssnade på?

Denna text är en liten påminnelse till er pedagoger att ta fram ert driv och engagemang, att nyttja allt ni kan för att göra upplevelsen av er undervisning starkare, och därmed kunskapen hos eleverna djupare. Använd programmering om det bidrar, mindre grupper om det får dig att nå fram bättre, besök museum och skriv med Ipads om det tillför något.

Begränsas inte av begränsningar. Äg din undervisning och få den att glöda.

Hälsningar, vikingarna.