Lärande ska vara lustfylld och engagerande. Åtminstone ska man som lärare sträva efter att ha ett klassrum där alla kan ha minst en moment som de tycker är rolig. Majoriteten av mina elever tycker att spel är rolig och det är på det sättet vi jobbar med glosor och begrepp. 

Vi använder Kahoot!, Wooclap, AnswerGarden, Elevspel, bl.a. men favoriter är Quizlet. Den är versatil och har olika roliga aktiviteter som gör lärande flersidigt. Vi brukar spela Quizlet Life nästan varje lektion efter genomgången och då får eleverna samarbeta och bygga kunskap tillsammans. Jag har satt som regel att alla måste gå upp mellan varven och hitta sin grupp. Detta får dem att röra på sig. Jag försöker ta in en sorts motion och rörelse på grund av fördelarna som det har på hjärnan. 

När vi började jobba med eleverna på distans och vi skulle spela, gav jag dem olika uppdrag som: gå mot ett fönster och få ljus på dig, gå mot en dörr och luta mot den, lägg dig på golvet med fötterna på en säng eller göm dig under ett bord. 

Jag antog att de tillbringade mänger av stillasittande tid och ville få dem att röra på sig, medveten om att säkert hälften satt kvar och tyckte att jag var konstig.

När klassrummet blev hybrid och jag hade elever både i klassrummet och på distans, fick jag hitta på saker alla kunde göra. Det blev saker som: ta en stol och använd den fel, sitta på ett bord, sitta på huk under en lampa, lägg en fot på ett bord, luta mot en vägg eller placera huvudet mot en dörr.

Mina sjuor tyckte att det var superroligt att göra de sakerna jag hittade på med dem som var hemma och vill gärna spela numera vad de kallar för “uppdrag Quizlet” även i grupp. Jag tycker själv att det är väldig rörig, så vi har kommit överens om “varannan gång” 😄

Det jag insåg var att det fanns två fördelar med arbetssättet (spelsättet) jag inte hade tänkt på. En att jag utmanar deras kreativitet. Jag har hört saker som “äntligen använda stolen fel, jag har tänkt på en sak”, eller “blir det gömma sig idag? Jag har en idé”. Det andra saken är att jag tänker att det tränar deras “space memory”. Att de kanske kommer ihåg saker bättre för att det blir associationer till en “konstig plats”

Det utmanar även min kreativitet, jag går runt och tänker på “vad ska jag göra nu med dem?” medan eleverna spelar. Så, precis som de flesta saker som blir bra i mitt klassrum, spelsättet är annorlunda, lite udda och det handlar om att vara orädd och testa, göra fel och göra om.